fredag 6 februari 2009

Kvällspromenad

Var ute på en härlig liten kvällspromenad med Jojo o Tina o lilla Candy. Det blev ingen långpromenad eftersom Candy inte får gå långa sträckor och inte orkar gå så långa sträckor än. Hon är snart ett halvår och ska bli en stor hund och man måste vara rädd om höfterna. Men hon grävde i leran, rullade sig mot den smutsiga blöta asfalten och busade med en treårig rottweiler tik som vi träffade på promenaden.
Var roligt att se hur hon satt och skällde på Braxen när han kom gående mot oss i mörkret med dimman som tätnade, då tuffade hon till sig:)

Hur eller hur var det en härlig promenad. Älskar er tjejerna, ni är så roliga och underbara..
Åh det var underbart att ha dig här med syrran. Jag behöver allt ert stöd nu när det går lite upp och ner mellan Henke och mig. Men nu hoppas jag det ska vara bra..

Sov gott..
God natt..

torsdag 5 februari 2009

Otillräcklig jävla skit..

Bråkade lite med sambon i morse tills jag fann honom sittande på köksgolvet, var längesen jag såg honom så uppriven. Men jag fick honom att öppna sig lite, var längesedan vi pratade så, det var väll något bra..Jag hoppas att det kan bli bättre mellan oss och att det varar längre än till imorgon. Orkar verkligen inte bråka längre..

Men jag vet inte känner mig så oattraktiv och osexig och så utelämnad. Som om jag inte hör hemma någonstans..Jag orkar inte känna mig värdelös, oattraktiv och otillräcklig..
Vill inte känna mig ensam:(
Vill inte känna mig otillräcklig inför folk, utanför.
Passar inte in, alltid överflödig,
ivägen, opassande.
varför finns jag, gå här till ingen nytta..Vad ska jag finnas till för? Alla andra har varandra, jag behövs inte. Inget speciellt med mig, bara skit..
Vem fan bryr sig..

onsdag 4 februari 2009

Jag vill inte förlora dig..Er

Snälla Ingrid var inte sjuk, snälla ni får inte ta min Ingrid, inte min adoptivmormor allas våran skrattmås. Som jag skrattar åt dig, skrattar med dig. Du betyder så mycket för mig jag har inte kännt dig länge men jag behöver dig. Åh jag vet att en knöl i bröstet inte behöver betyda något, men det kommer bli en lång jobbig tid tills vi vet vad det är.

Det får inte vara cancer snälla låt det inte vara cancer. Snälla jag har bara kännt en människa som har drabbats av bröstcancer och cancern tog henne. Bröt ner henne bit för bit denna underbara, varma omtänksamma människa. Inget öde för någon människa men ett öde som allt för ofta drabbar dem som ligger en varmt om hjärtat. Men inte Ingrid inte vår skrattmås snälla inte henne, Alf o Lord behöver henne, jag behöver henne och hennes dotter behöver henne. Dumma knöl försvinn från hennes bröst, lämna henne ifred jag behöver henne. Ska Alf o Ingrid drömma sitt drömhus för att det ska bli ett mardrömshus o Alf. Du får inte heller försvinna det där bråcket får inte slita sönder din pulsåder jag behöver dig med. Du är min adoptivmorfar du behövs också här. Jag vill att ni ska få uppleva lyckan av att få bo i erat drömmas hus. Även om du inte är nöjd med alla detaljer och hur allt har skötts. Vill se er åldra tillsammans där tills ni blir riktigt gammla.

Lägger in en dikt jag skrev för ett tag sen..


Ingrid

Som ett dånande åsknedslag,
kom hon in i mitt liv.
Jag har inte känt henne länge,
men tillräckligt för att inte kunna tänka mig ett liv utan henne
igen.

Hennes kvicka käft som aldrig,
är långt borta med svar på tal.
En kvinna som aldrig slutat tro på livet
vilka motgångar hon än stött på.
Hon står upp för det som är fel,
ingen rädsla i att säga det hon tycker, plågar henne.
Hon är en liten tuffing,
som alla har något att lära sig av.
Hon snålar inte med sin kunskap, livserfarenhet,
berättar för den som vill höra.

Hur hon alltid bjuder in dig med värme i sitt hem,
som om det också vore ditt eget,
för en liten stund.

De kallar henne skrattmåsen,
för hon finns alltid där,
alltid nära till ett skratt som värmer ens hjärta.
Lika nära som hon har till skratt, lika nära finns tårarna
i det hon beskådar i orättvisans namn.

En kvinna som förtjänar all din kärlek och respekt, tro mig
den vinner hon lätt.
Hon är en riktig dyrgrip, som värmer ens sinne
när helst man tänker på henne.

Nu när hon står här framför mig så varm, harmonisk och ödmjuk
går det mig till huvudet av oförstånd,
hur jag någonsin klarat mig utan henne.

Ett ljus med en livlig låga som inte lämnar någon oberörd.
En vänskap att ta vara på,
en riktig dyrgrip.




Ta vara på er därute, det är så lätt att ta varandra för givet men så snabbt kan allt slitas ifrån en.. Va rädda om varandra och visa era medmänniskor respekt..
Kramar

måndag 2 februari 2009

Tjejbesök

Blödande hjärta!

De blöder i hjärtat av små sår
sår för oss
för vårt onödigt lidelesefulla
förhållande

för alla gånger vi skrikit
för alla tårar jag gråtit på grund av dig
pågrund av mig

för allt jag gjort dig
för att jag inte är bra för dig
för att jag älskar dig, men inte vet vad
jag ska ta vägen

för att jag gör dig illa
skada

mitt bröst värker
blöder
hjärtat gråter
för att jag älskar dig
när de kanske inte är
meningen,
att vi är ämnade för varandra
att det ska vara vi
att vi inte är bra för varandra.


Det var ett tag sen jag skrev den dikten men idag känns den mer aktuell än på länge.


Ikväll var det en mysigkväll trots att jag varit nedstämd och ledsen. Mina bästa vänner Jojo och Tina kom hit en stund och värmde mig i min ensamhet. Vi åt kebabkött och sallad och drack te och pratade om allt som hör livet till.
Jag fick en presnet av Tina bestående av ansiktskräm o lerinpackning och lite sånna tjejgrejjer som är roligt att få:) Alltid bra att ha. Ska bli spännande att prova lerinpackningen har aldrig gjort det förut.
Dessutom tyckte jag att det var lite komiskt att Tina o Jojo också hade klippt sig. Så vi klippte oss alla samma dag:)
Åh det var liknande frisyrer även om vi såg olika ut:)
Min ar väll den som syntes minst på..

Tack mina vänner för att ni kom och lös upp min annars så dystra kväll, och lilla Ingrid kom upp på en pratstund med och hade med sig hemabakta bullar*mums*

Älskar min adoptiv mormor o morfar. Ja det är tillåtet att adopera mor/farföräldrar när man inte har sina biologiska i livet. Det ersätter inte dem biologiska, dem ser bara till oss åt dem, ja eller något sådant jag vet inte. Har inte träffat farmor, farfar eller morfar bara mormor men hon dog innan jag var ett år så har inget minna av det. Därför har jag adopterat Ingrid o Alf till mina morföräldrar för dom är som jag kan tänka mig att morföräldrar skulle vara:)

Nej nu ska jag fortsätta lyssna på system of a downs roulette innan jag går och lägger mig o kanske gråter mig till söms..

Livsval


Alla dessa vägar i livet som man kan välja. Alla dessa avstickare man kan irra in sig på, förvirrat och förtvivlat stå och undra hur fasiken man ska hitta rätt. Hur ska man hitta rätt? Hur vet man att man hittat rätt eller om man irrat in sig på en avstickare?


Bråkat med sambon idag igen, jag trodde ett tag att vi var påväg att hitta tillbaka till varandra men jag är rädd för att det finns inga vägar i världen som kan föra hans framtidsväg samman med min. Jag har kämpat hejhjärtat, han har kämpat halvhjärtat, men iallfall kämpat. Kvar står vi utan energi och utan någonting alls gentligen. Jag har funderat sönder mina hjärnceller med om hur man vet när är slut. Alla förhållanden har sina kriser i alla relationer men hur vet man om det bara är en kris eller om det är så att känslorna svalnar. Åh hur vet man om känslorna svalnar, att dom inte kommer tillbaka?


Jag är glad att jag har min Candy. Utan henne hade jag aldrig klarat det här. De är jävla bråken och den påträngande ensamheten på kvällarna.

Kanske är det dags för en annan väg?


Var och klippte mig idag iallafall och fixade till ögonbrynen.