onsdag 4 februari 2009

Jag vill inte förlora dig..Er

Snälla Ingrid var inte sjuk, snälla ni får inte ta min Ingrid, inte min adoptivmormor allas våran skrattmås. Som jag skrattar åt dig, skrattar med dig. Du betyder så mycket för mig jag har inte kännt dig länge men jag behöver dig. Åh jag vet att en knöl i bröstet inte behöver betyda något, men det kommer bli en lång jobbig tid tills vi vet vad det är.

Det får inte vara cancer snälla låt det inte vara cancer. Snälla jag har bara kännt en människa som har drabbats av bröstcancer och cancern tog henne. Bröt ner henne bit för bit denna underbara, varma omtänksamma människa. Inget öde för någon människa men ett öde som allt för ofta drabbar dem som ligger en varmt om hjärtat. Men inte Ingrid inte vår skrattmås snälla inte henne, Alf o Lord behöver henne, jag behöver henne och hennes dotter behöver henne. Dumma knöl försvinn från hennes bröst, lämna henne ifred jag behöver henne. Ska Alf o Ingrid drömma sitt drömhus för att det ska bli ett mardrömshus o Alf. Du får inte heller försvinna det där bråcket får inte slita sönder din pulsåder jag behöver dig med. Du är min adoptivmorfar du behövs också här. Jag vill att ni ska få uppleva lyckan av att få bo i erat drömmas hus. Även om du inte är nöjd med alla detaljer och hur allt har skötts. Vill se er åldra tillsammans där tills ni blir riktigt gammla.

Lägger in en dikt jag skrev för ett tag sen..


Ingrid

Som ett dånande åsknedslag,
kom hon in i mitt liv.
Jag har inte känt henne länge,
men tillräckligt för att inte kunna tänka mig ett liv utan henne
igen.

Hennes kvicka käft som aldrig,
är långt borta med svar på tal.
En kvinna som aldrig slutat tro på livet
vilka motgångar hon än stött på.
Hon står upp för det som är fel,
ingen rädsla i att säga det hon tycker, plågar henne.
Hon är en liten tuffing,
som alla har något att lära sig av.
Hon snålar inte med sin kunskap, livserfarenhet,
berättar för den som vill höra.

Hur hon alltid bjuder in dig med värme i sitt hem,
som om det också vore ditt eget,
för en liten stund.

De kallar henne skrattmåsen,
för hon finns alltid där,
alltid nära till ett skratt som värmer ens hjärta.
Lika nära som hon har till skratt, lika nära finns tårarna
i det hon beskådar i orättvisans namn.

En kvinna som förtjänar all din kärlek och respekt, tro mig
den vinner hon lätt.
Hon är en riktig dyrgrip, som värmer ens sinne
när helst man tänker på henne.

Nu när hon står här framför mig så varm, harmonisk och ödmjuk
går det mig till huvudet av oförstånd,
hur jag någonsin klarat mig utan henne.

Ett ljus med en livlig låga som inte lämnar någon oberörd.
En vänskap att ta vara på,
en riktig dyrgrip.




Ta vara på er därute, det är så lätt att ta varandra för givet men så snabbt kan allt slitas ifrån en.. Va rädda om varandra och visa era medmänniskor respekt..
Kramar

Inga kommentarer: