fredag 14 maj 2010

Min älskling Candy

Jag slår upp mina trötta ögon till vad jag hoppas blir en bra dag. Vaknade gjorde man iallfall så det får man vara tacksam över. Sen rullar jag runt och häver mig över sängkanten och mycket riktigt, där ligger hon. Det lilla livet. Det är oftast nedanför min sängkant hon ligger om hon inte ligger i sängen. Den här morgonen låg hon med rumpan vänd mot mig. Jag viskar hennes namn, ingen reaktion. Candy viskar jag igen, fortfarande ingen reaktion. Då petar jag på henne med mitt ena finger och kallar henne för bebis. Då lyfter hon på huvudet och kollar nyvaket på mig med ett leende som värmer mitt hjärta. Svansen går igång som en elvisp och snart är hon på fötter och kommer bort till mig så vi ska ha vår stund med morgonmys. Hon är en så vacker vän min lilla Golden retriever tjej. Åh jag tycker förstås som alla andra mattar o hussar att hon är världens bästa hund och en utomordentlig vän som man inte förstår hur man skulle klara sig utan.

Just nu löper Candy. Men jag ser hellre att hon gör det nu, än mitt i den varmaste sommar. Eftersom hon älskar att bada så vill jag kunna ha henne lös utan att behöva oroa mig för att hon ska springa iväg och bli tjuvparad. Jag har önskat så många gånger att jag skulle ha en systemkamera som skulle hjälpa mig att fånga alla de speciella ögonblicken som en vanlig kamera inte kan hjälpa till med. Visst har jag fina bilder på Candy. Candy är så mycket mer än bara fin, hon är fantastisk, underbar, energifylld, energisk, glad, glupsk. SÅ jag vill ha fina bilder på det. Jag tycker Candy är som allra vackrast när hon får springa lös. När man få se henne i sitt esse. Hur hon kastar sig framåt och svansen bara hänger med där bak och sen plumsar ut i vattnet så det skvätter åt alla håll för att springa ut och titta på mig med ett leende. Vad jag skulle vilja ha det ögonblicket fångat.
Visst är det jobbigt att ha hund ibland, men det positiva väger så mycket tyngre att det bryr jag mig inte om. Sen hon kom till mig, förstår jag inte hur jag klarade mig innan hon fanns här.



Inga kommentarer: