måndag 30 augusti 2010

fortsättning

...fortsättning...

Ja sen blev jag inrullad till väntrummet och där kom den finsksvenska sjuksköterskan Aune och hälsade på mig och presenterade sig. Därefter kom en narkosläkare och presenterade sig och pratade glatt med mig och sa att allt skulle gå så bra. Så positiv o härlig=)

Därefter fick jag ligga o vänta ytteligare. Men jag hade iallfall en fungerande radio som jag låg o lyssnade på och kände mig på bättre humör för att jag visste att det snart skulle vara över och alla var så positiva och härliga.

Det kom en narkossköterska och förklarade hur narkosen skulle gå till och sen fick jag hjälp av en jättesnäll sjuksköterska att gå på toaletten. Hon bar min dropppåse och höll vakt utanför. Sen fick jag ligga o vänta en liten stund till innan det var dags.

Sen kom narkosläkaren Alex. Så underbar person, härlig, positiv, charmig brytning, fina bruna ögon å ung o go. Det var roligt att bli sövd av honom. Han rullade in mig till ett annat rum, där han satte ner en trappstege så fick jag ta mig upp till en mycket högre säng. Åh strumporna kasade ner. Men han sa att han inte sett någon person som strumporna inte ramlat ner på eftersom dom var så ofantligt stora så det skulle jag inte bry mig om. Sen spände han fast mig med en rem över benen för att den här sängen/britsen var mycket smalare, så man inte skulle kasa av. Sen la han två härliga täcken över mig direkt ifrån ett värmeskåp samtidigt som han hela tiden sprang runt och log och pratade. Åh han var så charmig i sina operationskläder=)

Så varmt o tryggt det blev under dessa härliga grönvita täcken. Sen kom en manlig undersköterska in(minns inte namnet tyvärr.) Så han hjälpte Alex att köra in mig till verkstan som Alex kallade det. =)
Sen kopplade han Ekg och en sak till mitt finger så dom kunde kontrollera min syremängd. Sen frågade han vad jag vägde o hur lång jag var samtidigt som han frågade om jag var nervös eller tyckte det skulle bli spännande. Åh jag svarade att jag inte var nervös eftersom att det inte var ett stort ingrepp.

Därefter gav dom mig en spruta starkt lugnande medan Alex aprang runt o sänkte fotändan av sängen lite. Så sa han att det "var lite karusell och att det ingick i priset" JAg bara låg och log medan jag tittade upp i taket och tittade på alla konstiga apparater. Sen visade undersköterskan mig skärmen som dom skulle titta på. Sen fick jag en spruta till med lugnande och Alex gav mig syrgas. Sen sa han att jag skulle få stödja mig mot en cykel om jag skulle ta mig därifrån men då sa jag att jag ville ha en rullator och då tyckte han att jag kunde ta en från sjukhuset. JA tyckte jag, det gäller att börja träna i tid.

Därefter fick jag information om att jag skulle få narkosen. Åh Alex sa godnatt och sa att jag skulle tänka på något gott så skulle jag drömma bättre. Sen slöt jag mina ögon och tänkte ska jag inte somna in snart. Sen sov jag.

I nästa stund vaknade jag ipp ,medan dom rullade mig till uppvakningsrummet. Jag visste vart jag var och varför så jag kom ihåg allt. Hade ont i magen o hörde sjuksköterskorna nämna att jag hade problem med andningen. JAg sa att jag bara hade lite ångest och bad dom skicka efter min tvillingsyster som satt uppe på mitt rum o väntade. Så efter en stund kom Nonne o satte sig i en stol intill min säng o höll min hand. Åh jag låg med syrgas upp i näsan.

Där blev jag liggande ett par timmar för den sjuksköterskan som skulle komma å hämta mig som jag senare skulle få veta hette Gudrun, hade fullt upp. Så syrran gav mig en pinne med en bomullstuss på eftersom jag var så torr i munne. Men så fort sjuksköterskan som hade hand om mig på uppvaket försökte ta bort min syrgas blev jag så illamående att jag började ulka och sen kollade hon till såren o allt.

Tillslut kom jag upp till mitt rum där jag lyckades somna en stund för jag fick en citadon. Sen stannade vi där till på kvällen. Å Gudrun tog jättebra hand om mig, åh vad jag tyckte om henne. Det bara lös snällhet om henne. Undersköterskan var inte heller dålig men hon var inte lika bra som Gudrun.

Gudrun förklarade senare att det bara var jag som kunde avgöra när jag kände mig frisk nog att åka hem. Efter att ha spytt galla hela dagen och inte fått behålla det jag försökte stoppa i mig heller bestämde jag mig för att det ända jag behövde var att åka hem o sova i lite mer hemtrevlig miljö. Gudrun pratade med mig o frågade om vi skulle långt sen bvad jag henne skriva ut en värktablett som jag kunde få med mig hem så jag kunde ta den innan jag skulle lägga mig och sen tog jag några spypåsar emd mig. Så åkte vi till söderåkra där pappa bjöd på mat. Han ahde trott att vi skulle stanna över natten men vi hämtade Candy och sen bar det av hem till Nonne i karlskrona.

Tack akutsköterskan Ann-Kristin, narkosläkaren Alex och sjuksköterskan Gudrun, för att ni gjorde min sjukhusvistelse till ett trevligt och positivt minne att bära med sig trots att man inte alls ville vara där. Så länge det finns folk som er, vet jag att det finns hopp för sjukvården.

Tack alla andra arbetande på kalmar sjukhus som var i kontakt med mig med. Åh läkaren Johan Berggren som gjorde operationen!

Inga kommentarer: