tisdag 5 oktober 2010

Kära mamma o pappa



Idag pratade jag med pappa i telefon. Han hade fått åka in akut till lasarettet förra veckan med smärtor i bröstet som strålade sig ner i magen. Han fruktade att det var hjärtat och smärtan var hemsk. Men doktorn hittade inget fel på hjärtat, bevare mig väl. Åh smärtan gick över morgonen därpå så nu ska han in och göra en gastroskopi så småningom. Allt gick ju väl, men ändå. Sitter jag med tårar i ögonen.

Kära lilla mamma o pappa, jag har er att tacka för så mycket. Inte bara för att jag finns utan för att jag är den jag är. För att ni har lätt mig vad som är rätt och fel, men ändå alltid funnits där och älskat mig även när jag gjort fel. För att ni lärde mig/ oss ungar att kärlek var något som hörde till. Att man busade och gjorde saker inom familjen och ställde upp för varandra i vått och torrt.
För att jag fick växa upp i ett kärleksfullt hem där man alltid hade någon att vända sig till!

Jag vet, olidliga äckliga tanke. Att jag förr eller senare ska behöva leva utan er. Men fan inte nu. Så jag skiter i om ni är värkbrutna, åh har börjat åka in till akuten lite då och då. Nu får ni ge fan i det! Bit ihop trots smärtan, bli inte sjuka. Även vuxna barn behöver sina föräldrar och om ni har planer på att dö inom de närmsta tjugo åren så får ni fan tänka om. Jag finner mig inte i det. Jag behöver er och mina framtida barn ska inte behöva växa upp utan morföräldrar som jag gjorde.



Jag älskar er så otroligt mycket och vill behålla er så länge det går.

Puss o kram
er Jessika

Inga kommentarer: