fredag 5 november 2010

Beslutet

Jag antar, att vi så småningom mår bättre av ditt beslut båda två. Men just nu, känns det bara jobbigt och tomt. Ensamt, som ett nederlag, ett förlorande. Min panikångest har hoppat på mig med dubbel kraft. Jag har det ständiga trycket över bröstet som om någon står med två stora knytnävar o trycker för fullt. Hjärtat slår som det själv vill, det vill säga det rusar ganska duktigt. Men livet fotsätter ändå, man får ta det, timme för timme, dag för dag. Kanske blir vi båda starkare av detta.
Vi var så oroliga för hur det skulle gå och vi kämpade båda två på våra egna sätt. Nu kan vi finnas där för varandra, på ett annat sätt. Nu behöver vi inte bryta ner varandra o tära sönder varandra som vi gjorde i våra jobbigaste stunder.

Jag är så glad och tacksam över mina underbara vänner och min familj nu. För att ni finns där och stöttar mig nu när jag har det jobbigt. Jag har fått så fina sms o meddelanden och fina telefonsamtal utav folk som bryr sig, tack!


Johnsson, over and out:'(

Inga kommentarer: