måndag 8 november 2010

Gaaah!

Hemma höll jag på att dö lite. När jag analyserar sönder mitt huvud och jag var förbannad, eller nej vänta snarare ursinnig. Jag ville skrika mig hes utav svordommar och vulgära ord, jag vill slå något så hårt jag kunde till jag var utmattad, åh då vill jag fortsätta att slå och sparka. Jag kvävs av min ilska, min sorg, min förtvivlan.

Stundvis hoppfull, stundvis totalt under isen. Ledsen mest hela tiden slåss hjag mot den ångest som motarberar mig själv. Jag är arg, vart fan ska jag ta vägen med min ilska. JAg har alla taggar utåt och vänder ilskan åt fel personer när jag pyser över. Sedan får jag ångest för att jag har hävt ur min sådana elaka saker och för att jag varit hård och kall när jag egentligen törstar efter att få ge kärlek, värme och omtanke. När jag är egentligen är ganska snäll av mig, trots att det är svårt att minas när man har ett stenblock över bröstkorgen, hjärtat skenar och man mest är ilsken hela tiden.

Så jag bredde mig en smörgås och gav mig av till jobbet över en timme tidigare. För att sätta mig och äta lite med folk, höra dom prata och komma ut ur mitt eget huvud ett tag, slippa att sitta hemma där med min ångest.

Jag ska klara det här, även om det känns som att jag ska gå under. Jag ska klara det, så det så!

Johnsson, over and out;)

Idag är ingen dag då jag har tålamod det känner jag.

Inga kommentarer: