söndag 22 januari 2012

Time To Say Goodbye

Jag har börjat att lokalisera varifrån mina desstruktiva känslor dök upp ifrån. Det tog tid kan jag medge. Jag hade ingen aning om varför denna omotivation och dessa desstruktiva känslor kom över mig just nu, den senaste veckan. Nu när jag äntligen fått jobba lite igen och laga god mat och bara sprida positiv energi och glädje omkring mig genom att småjävlas med kollegorna;)

Men sakta har det börjat sjunka in. Visst har jag vetat hela tiden. En del av mig har verkligen vetat. Jag är inte dum bara för att jag är en smula naiv ibland. Men den del av hjärnan som producerar hopp har ändå legat på högvarv och jag har inte velat ta till mig det, inte på riktigt.

Jag tänkte hela tiden att felet låg hos mig och att om jag bara var lite bättre, om jag bara var lite smartare, om jag bara kunde matte bättre, om jag bara var mer tränad snyggare och slankare om jag bara hade bättre självförtroende. Om jag bara...etc etc. Ja då var jag övertygad om att han skulle se vilken pingla jag är och att det skulle finnas en chans att få lära känna honom på riktigt.


Så fungerar det inte riktigt jag vet. Mitt sunda förnuft vet det! Men inte alltid mitt sunda förnuft sitter som handen i handsken med mitt stormiga känsloliv. Det har jag konstaterat förr. Men det är klart att man blir desstruktiv om man känner att man måste ändra sig för att duga. Alla vill vi bli uppskattade för dem vi är. =)

Åh som jag sagt tidigare, man ska inte behöva ändra sig för någon annan. Ska man ändra sig, ska man göra det för att det är något hos sig själv som man vill förbättra/finslipa. För sin egen personliga utvecklings skull. Fokus först och främst på sitt välmående och sin egen hälsa.

Så rackans att jag blev så förtjust i den där, men man kan inte bygga en relation på charm och fin personlighet. Åh jag fick aldrig träffa dig tillräckligt för att vi skulle lära känna varandra på djupet så who cares om vi hade passat ihop eller inte, det kommer vi aldrig att få reda på ändå. Det fina minnet är där det alltid kommer vara. Vissa människor kommer in en stund i våra liv bara.

Så med lite känslor av vemod, men samtidigt en lättnadens slöja. För även smärtsam insikt är av godo. Det är först när man verkligen kommer till insikt som man kan gå vidare. Så jag ska te ett kliv nu, fortsätta kämpa. Låta mitt hjärta släppa dig nu. Hejja mig. Livet är här och nu och jag vill ha roligt i mitt liv!

”I’ve learned that you cannot make someone love you. All you can do is be someone who can be loved. The rest is up to them!” Så jäkla bra sagt. Kom ihåg det nu Johnsson, ja och alla andra därute också. Vill dom inte ha dig för den du är, är det inte dig dom vill ha!

Man ska vara sann mot sig själv! Åh jag måste få känna att jag kan bli älskad för den tokiga person jag är.

Så vi avslutar med detta fina musikstycke;)


Johnsson, Over and out;)



Inga kommentarer: